Den smala vägen, skriven 1910 men aldrig tidigare spelad, återutgavs i samarbete med Stockholm stadsteater där pjäsen fick urpremiär den 22 februari 2008.

Aina och Henry Rosdal har varit lyckligt gifta i 25 år. Men familjeidyllen rämnar när Ainas bror dör, och efterlämnar ett arv och en oäkta son. Chockad av att Henry vill behålla broderns förmögenhet, tar Aina strid för det oäkta barnets rättigheter. Hon kan inte tiga och blir en mycket besvärlig maka och mor. När detta sker visar det sig att kärleken från Henry och deras son Herbert varit villkorad. Den konflikt som tär på familjen Rosdal i Den smala vägen utgör bakgrunden till en berättelse om föräldraskap. Ainas sonhustru Inga väljer familjen framför idealen. Men det är inget lätt val. Inga är gravid, och tvekar mellan sin övertygelse och rädslan för att splittra sin familj.

Ur Den smala vägen:
INGA (obevekelig)
Nej, tant Aina. Jag sätter inte allt på spel, äktenskap, hem, och fridsamma levnadsdagar. Dina ord är så vackra. Det låter som när man får råd i goda böcker. Men jag är för svag, för obetydlig att följa dem. Framför allt: jag kan ej vara både mor och far för ett barn. Följaktningen måste jag hålla ihop med Herbert, vore han också ändå ljummare – enligt din rättsuppfattning – än han är. Jag handlar som mängden, jag flyter med, där den stora strömmen flyter på gott och ont. Jag skulle aldrig ett ögonblick tilltro mig handla det minsta ovanligt eller olikt flertalet.

Pressröster:

"FEMINISTISK FULLTRÄFF. Urpremiären på Den smala vägen är ett modernt bygge, inte endast behjärtansvärt grävjobb i dramatikens arkiv. När Kajsa Isakson sätter upp Frida Stéenhoff fogas alla bitar in på sin absolut rätta plats."
Maina Arvas, Nummer 26/2 2008 (länk)

Ibland glömmer man hur vägen fram till barns och kvinnors rättigheter vandrats. Man får för sig att dessa lagar har stiftats för att politikerna i riksdagen har varit snälla och så glöms de människor som fightats, hållit brinnande tal, demonstrerat och skrivit i kampen för det vi nu ser som självklarheter. Den smala vägen är inte bara ett spännande drama, det är även en påminnelse om detta.
Sofie Valfridsson i Tidningen Kulturen (länk)

Fru Aina Rosdal vaknar ur en lång sömn. Det låter som ren strindbergska, men Den smala vägen från 1910 handlar inte om personliga oförrätter, utan om kvinnors och barns usla läge.
Sara Granath i Svenska dagbladet (länk)