Anne Charlotte Leffler

Kvinnlighet och erotik

"Stark sensualism i förening med viss brist på smak", sades det om Anne Charlotte Lefflers Kvinnlighet och erotik i början av 1900-talet. Rosenlarv tycker att det är dags att läsa den igen.

Den intellektuella Alies första kärlek lämnar henne för en söt nickedocka, och hon inrättar sig i stället i ett kamratskap där det finns plats för hennes intellektualitet och filosofiska läggning. Men under en resa förälskar sig Alie. Hon faller, från början kontrollerat men sedan allt mer handlöst. Det här är en roman om begär, förälskelse, beroende och destruktivitet. Samtidigt är det en undersökning av både kärlekens och litteraturens möjligheter. Rosenlarv förlag har samlat Anne Charlotte Lefflers hela berättelse Kvinnlighet och erotik, inklusive den svidande uppgörelse med det svenska litteraturklimatet som hon gör i en efterskrift till verket, för första gången någonsin i tryck. Första delen av boken kom ut 1883 och den andra delen 1890.

Anne Charlotte Leffler, gift Edgren och sedan omgift duchessa di Cajanello, var en av Sveriges största författare under 1800-talet. Kvinnlighet och erotik markerade en ny vändning i hennes författarskap och provocerade samtiden, men blev hennes sista stora verk. Hon dog 1892, 43 år gammal och på höjden av sin karriär.

Klicka här för att läsa ett smakprov ur Kvinnlighet och erotik.

Nutida pressröster

Bra läsning är det i alla fall: här vänder man snabbt på sidorna ... Tänk en Jane Austenroman där hjältinnan plötsligt kan inse det absurda i att hon inte själv får kasta sig över hjälten.
Elise Karlsson, Svenska Dagbladets klassikerblogg (länk)

Det är bara att tacka förlaget ... det är sällan - ens idag - som en roman skildrar kvinnlig åtrå lika bra.
Lars Landström, Allehanda, 25 augusti 2009 (länk)

...vacker, stilren och elegant, och till råga på allt – en bra text.
bernur.blogg.se, augusti 2009 (länk)

På samma gång som det verkligen är kärleken och rätten till begär som problematiseras i Lefflers roman, sätts även rollen som kvinnlig författare under lupp. Vad kan en kvinna skriva utan att från början dömas som osedlig?
Johanna Andersson, Tidningen Kulturen (länk)

Samtida pressröster

Man kan deltaga i skildringen af en kvinnas hängifvenhet åt en man när denna skildring är gifven med djup känsla ... men icke när det reflekteras däröfver så starkt som här är fallet. Här är visserligen "erotik", men till "kvinnligheten" ser man ej stort.
Göteborgs handels- och sjöfartstidning, 2/7 1890

Den eger ingen ädelhet i stämningen. Vi förstår författarinnans mening: hon menar, att denna kärlek är fin, ja upphöjd och ideal, hon uttrycker det ju nästan med tydliga ord. Och vi måste ändå fasthålla vid vår åsigt, som är den rakt motsatta, att den är ofin, ja grof, och verkar frånstötande. Hon tror, att hon byggt ett tempel åt kärleken, och det är sant, att hon satt dit en och annan kolonn och en och annan hvalfbåge, som pekar mot en högre och friare luft, men hvad hjälper det, när det hela lika fullt kan bebos af Venus vulgivaga?
Dagny, juni 1890

En annan brist är att författarinnan stundom i sina skildringar är väl mycket sensuell, en sensualism som snarare förstärkes än försvagas deraf att skrifsättet är sådant, att man tvingas att stundom läsa mera mellan raderna än på dem.
Svenska dagbladet, 10 juni 1890