Vid det förra sekelskiftet förväntades en god hustru från överklassen stanna inom hemmets väggar och ta hand om man och barn men Frida Stéenhoff (1865-1945) tog klivet ut i offentligheten. Hon höll föredrag och skrev debattskrifter och var samtidigt en hyllad, om än kontroversiell, författare.
Stéenhoff krävde att kvinnan skulle bli en ”oberoende ekonomisk enhet” och ifrågasatte äktenskapet som institution. Hennes vision om den fria kärleken bygger på att kvinnan inte ska vara tvungen att ingå äktenskap för att kunna försörja sig själv och sina barn. Stéenhoff förespråkade även barnbegränsning, det vill säga preventivmedel, för att komma tillrätta med fattigdomen. Att, som Stéenhoff, skilja mellan kärleken och barnalstringen var någonting som upprörde många. Den socialdemokratiska morgontidningen Dagbladet Nya Samhället formulerade flertalets inställning i frågan såhär: ”Könskärlek och sexuella drifter äro väl ursprungligen intet annat än alstringsdrift, och kärleken kommer helt visst i alla tider att först i alstringen få sin fulla tillfredställelse.” Men trots att åsikterna var kontroversiella var det uppenbarligen många som var nyfikna på vad hon hade att säga för hennes debattskrift Humanitet och barnalstring spreds i hela 23 000 exemplar.
Stéenhoff kom från en välbärgad familj men genom sin mans läkarpraktik i Sundsvall kom hon i kontakt med nöden och fattigdomen hos arbetarklassen. Kvinnor och barn hade under den här tiden dåligt skydd av lagen, de var omyndiga och kunde inte bestämma över sina egna liv i juridisk mening och detta kom att engagera Stéenhoff. I Den smala vägen från 1910 problematiserar Stéenhoff kvinnors och barns brist på lagligt skydd och då framför allt de oäkta barnens utsatthet. Pjäsen innehåller också en underförstådd kritik mot att kvinnans plats ansågs vara i hemmet. Huvudpersonen Aina gör precis som Stéenhoff offentliga framträdanden där hon agiterar för oäkta barns lagliga rättigheter, någonting hennes make Henry, som får representera den konservativa delen av samhället, inte är så förtjust i.
Henry Du häntyder på ditt offentliga uppträdande? Vad skulle nu det tjäna till, Aina? Inte passar du för att bearbeta allmänna opinionen? En fin och kvinnlig dam med god ställning i samhället. Det är ju enbart löjligt. – Hur skulle du kunna få gehör hos publiken? Massan fordrar grova ord och en tränad tunga. Men du på en estrad? Du som agitator för nya idéer. Det passar inte.
Stéenhoffs dramer drog fulla hus och skapade minst lika mycket debatt som hennes debattskrifter. I dramat Lejonets unge skildras en fri kärleksförbindelse och den konservativa Sundsvalls-Posten skrev inför premiären dagligen långa artiklar som angrep dramat ur ”moralisk” synpunkt. Pjäsen ansågs vara en ”brandfackla slungad mot äktenskapets helgd…” och det sattes upp affischer i staden med texten: ”Ned med Lejonets unge”. Det finns dokumenterat att hela 1 200 personer samlades till ett av de protestmöten som hölls mot henne men Stéenhoff hade även många sympatisörer. Hennes föredrag drog fulla hus och 1908 stannade varje avdelning i Sundsvalls Första maj-tåg framför Stéenhoffs bostad och utropade ett leve för hennes pseudonym Harold Gote.
